Nej, jag är inte ironisk. En av de svåraste fraserna för människor att förstå när jag säger den. Det kanske är svårt att förstå eftersom jag länge var en skojare utav rang, allt var ett skämt och världen var min scen. Inget var så allvarligt så man jag inte kunde skämta om det. Och när jag skriver jag så menar jag just jag, jag använder allt mer sällan “man” när jag pratar om mig själv.
– Men varför då?! undrar kanske vän av ordning.
– Ironi är ju nånting bra! säger en annan.
Nej säger jag. Att skämta och ironisera är att gömma sig bakom en fasad för att inte behöva ta något på allvar. Att hålla obehagliga saker på en armlängds avstånd för att slippa beröras själv. För mig grundades det i min konflikträdsla, den konflikträdslan som grundades av mina föräldrars separation som ni läsare känner igen.
En episod som jag starkt kommer ihåg från mitt ironiska förflutna är när en vän kommer hem till mig. Vi sitter och pratar och så berättar han något om sin pappa, jag kommer inte alls ihåg vad det var men det var något allvarligt och något som “man” inte ska skämta om. Jag börjar då att småskratta. Min vän undrar vad fan jag håller på med, och det kan jag inte svara på..
Jag har fram till jag gjorde upp med min konflikträdsla hela tiden skämtat, ironiserat och framför allt, skrattat åt obehagliga situationer. Skrattet har varit en bot mot den ångest (nej, inget stup vi står framför nu, bara sån där lite vardaglig ångest) som uppstod hos mig när något allvarligt dök upp. Detta i sin tur gjorde att jag aldrig tog något på allvar. Allt var ett skämt, och dina känslor och upplevelser kunde jag skratta bort, för att skydda mig själv.
Att inte vara ironisk handlar även om att visa vad du själv vill, vad du har för önskningar och mål. Det handlar om att visa respekt mot den som tar emot ditt budskap. Sen jag fick barn har jag helt slutat med ironi, små barn förstår inte ironi och det är grymt att prata på ett sätt de inte kan begripa.
Vad gör man åt sånt här otyg då?
- Sluta skratta åt obehagliga situationer.
- Möt situation med det allvar den faktiskt kräver.
- Säg vad du faktiskt menar.